Nu börjar jag hitta en ny Marina. En identitet som förut inte vågat titta fram.
Igår var jag på badet och kände mig så himla lycklig när jag kunde röra mig utan smärta och idag ska jag iväg och bada i havet för första gången i år och det blir en utmaning men utan utmaningar kommer man ju inte framåt så jag ska packa kaffekorg och åka iväg till Burgsviks hamn där det råder idealiska förhållanden för att jag ska klara av att bada och orka vänta tills färdtjänsten kommer.
De som går och badar där är ortsbor och de går dit och doppar sig och sedan går hem och de är mycket trevliga och hälasr glatt på mig.
Lite lagom socialt där jag också kan få vara ifred när jag behöver det men också människor som respekterar mig och accepterar mig för den jag är.
Känner mig så motiverad och det har väl skett gradvis att jag i stort sett slutat äta socker. Ser inga vinster med det längre.
Varje dag ser jag som en utmaning att klara att vara fysiskt aktiv eftersom jag har mycket smärta fortfarande men det är viktigt att jag inte blir sängliggande på samma vis som förut. Ibland räcker det med att klara en jobbedag och orka sitta i soffan och titta på tv på kvällarna. Det är en process och kräver att jag ibland måste pendla mellan soffan och sängen.
