Idag börjar jag plugga.
Försöker hitta en balans i en tillvaro jag inte är så bekant med... Inte alls om jag ska vara ärlig...
Har väl aldrig haft förmånen att få känna balans i livet. Alltid har det varit en ny katastrof som inträffat eller något som jag inte kunna hantera och jag fått utbrott... Och då har det oftast lett till att jag blivit inlagd på psyk... Igen... Min trygghet har liksom aldrig funnits hemma utan alltid byggt på att jag ska slitas upp ur mitt hem och vara inlagd igen... Lite på obestämd tid...
Nu håller jag på att lära om och lära mig att det är hemma jag ska vara oavsett vad som händer...
Då är det ju extra viktigt att det inte blir så många jobbiga överraskningar här hemma, t ex att den personal som är viktigast för mig håller sig frisk. Jag hamnar så mycket ur balans när det händer oväntade saker på den fronten eftersom de ju är ryggraden i min nya trygghet. Så småningom kommer jag att vara mindre känslig för sånt men än så länge behöver jag mycket trygghet för att hitta en vardag och att lära mig att oväntade saker som händer inte nödvändigtvis måste innebära ett hot.
Idag börjar jag plugga på universitetet och känner mer än någonsin att jag faktiskt kommer att fixa de med hjälp av min mentor.
Kommentera