Äntligen kan jag känna att det är min tur att äntligen få andas ut.
Lättnadens tårar strömmar ibland och jag kan känna mig fri!
En hel fantastisk skön dag utan några mentala gupp, bara följa min struktur och bara slappna av. När jag behöver varva ned är jag trött och vilar och den tröttheten är skön och kommer stegvis och jag kan i min egen takt gå ned i varv till vilande.
Jag har ett leende från öra till öra och det kommer nog att ta ett tag för mig att smälta att detta nu är mitt liv. Min kamp ger liksom utdelning och då tar jag ju varje smäll mer upprätt och blir inte golvad.
Kommentera