Har den senaste tiden förstått att mitt liv alltid kommer att handla om tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Jag måste bara acceptera och vänja mig utan att ta på mig offerkofta. Jag har den senaste tiden först mått hur bra som helst och frigjort mig från mitt gamla liv mer och mer och det är en hisnande färd som är magisk. Efter det har jag kämpat fruktansvärt med den värsta migränattack jag någonsin haft med påföljande MYCKET tuff återhämtning till den graad att jag faktiskt blev mycket rädd men jag ringde vårdcentraalen och fick lugnande besked att det var en mycket tuff migränattack. Idag är jag noga med att dricka tillräckligt så jag inte får fler attacker